Just The Way It Is

Klev in i datarummet och där satt han. Märktes att han försökte dölja något, men jag kunde inte förstå vad förän jag såg skärmen. Han hade trillat in på http://sv.888.com och börjat spela. Ingen av oss hade gillat spel innan och när jag insåg att det var våra sparpengar han spelade med visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Det var inte mycket, vi hade precis börjat lägga undan pengar till en resa, men det kändes i hjärtat. Det dunkade fortare och på något sätt förvandlades ilskan till spänning på några få sekunder när jag insåg att insatserna höjdes. Skulle vi chansa ? Det är ju just det spel handlar om, chansa och ta risker att ha det bästa pokerfacet. Vi såg på varandra med glittrande ögon och chansade, nu kunde vi dubbla våra sparpengar. Han satsade all in och vi satt där med hjärtat i hög fart och skakningar i benen. You Win ! Lovley underbar känsla, önskar man kunde vinna pengar varje dag .. Ta chansen du också och klicka in på http://sv.888.com

Kisses Jea**

Novellen

Allt släcktes ner och mörkret svepte sig in i lägenhet hon såg ut genom fönstret och såg att allt annat på gatan också var mörkt. Hon fyllde lägenheten med levande ljus, satte sig ner vid köksbordet och såg ut genom fönstret. Snöflingorna föll lugnt över staden och dansade en stilla vals över hustaken. Ljusen framför henne flammade till i mörkret och förde henne tillbaka till då. Då som hon mest av allt ville glömma, som hon försökte förtränga och aldrig minnas igen.

12 år tidigare.

Lördagen den 22 november 1997

Alexandra satte sig ner i soffan jämte sin mamma och deras granne Linda, på tvn började en film visas från när hon var liten. Hon hade lånat den av sin pappa och skulle lämna tillbaka den dagen efter. Hon älskade denna filmen, den var ju filmen om hennes liv fram tills att hennes föräldrar hade skiljt sig. De skrattade gott åt Alexandras upptåg i filmen och hennes mamma gick och fyllde varsitt glas vin till sig själv och till Linda. När filmen var slut sprang Alexandra upp på övervåningen för att byta om. Hon hittade en blå glittrig klänning hon hade haft på ett kalas och gick sedan ner. Hon skulle sjunga för dom, sina två favorit låtar. I will always love you med Dolly Parton och Vem vet med Lisa Ekdahl.

Det var klart det var okej! De hade precis flyttat in i ett gult radhus och Linda bodde vägg i vägg med dom. Hon sjöng sina låtar och de applåderade högt när hon sprang uppför trappan igen. Hon klädde på sig ett par tights, en långarmad tröja och tog med sig två gosedjur. Hon brukade aldrig sova med så mycket kläder eller gosedjur, men denna natten ville hon det. De gick in till Linda och Alexandra pussade sin mamma godnatt. Alexandra skulle få sova i Lindas stora säng och Linda bäddade ner henne och hon mindes att det var så skönt under alla täcken och att hon njöt innan hon somnade.

”Alexandra, vakna vakna, det brinner hos din mamma”

Hon vaknade upp med ett ryck och visste inte riktigt om hon drömde. Allt var knäpptyst och hon hörde inte längre hon såg att Linda pratade med henne, men hon hörde inte. Hon försökte kolla ut genom balkongen, men såg inget för det var en vägg emellan Lindas och deras balkong. Hon sprang snabbt nerför trappan ner i hallen, låste upp dörren och sprang över till sin egna dörr. Den var låst hon kom inte in, men det lös där inne och hon ropade efter sin mamma. Hon flyttade sig mot köksfönstret som låg precis jämte ytterdörren. Hon såg sin mamma där på andra sidan glaset med panik i sina ögon och telefonen vid örat. Jämte henne rann vatten och hon hade slängt ut soporna på golvet för att fylla hinken med vatten. Alexandra såg hur det brann ute på baksidan vid altanen och plötsligt exploderade ett av fönstrerna. Hennes mamma slängde telefonen tog hinken och sprang dit för att försöka släcka. Alexandra sprang ner till vägen och märkte på vägen ner att snön hade börjat falla. Hon minns det så väl för snöflingorna föll så lugnt och sakta som om ingenting var fel. Hon stod nere vid vägen, det kändes som det tog evigheter och hon kunde fortfarande inte se eller höra några brandbilar. Hon såg ner på sina fötter och upptäckte att hon var barfota. Alexandra sprang upp igen till Lindas hus för att hämta skor och när hon kom ut så stod hennes mamma där gråtandes med bara en jacka över kroppen. Alla sex familjer som bodde i husen stog tillsammans och såg elden sluka alla minnen. Plötsligt försvann hennes mamma från hennes sida och hon såg henne springa in igen mot elden. En granne från ett hus i närheten sprang efter henne och drog ut henne från det brinnande huset. Hon hade panik och ville inte förlora allt, hon ville bara ha korten bara ett litet minne från livet de hade levat. Brandmännen kom och familjerna togs om hand satta i säkerhet och värme. Alexandra kunde inte förstå vad som hade hänt och hennes pappa kom för att hämta henne. Hon minns inget mer än att röken från radhuslängan låg tjock över staden. Måndagen därefter gick hon till skolan som alla andra dagar som vilken måndag som helst. Läraren ville att hon skulle berätta lite vad som hade hänt och hon började lugnt och försökte minnas. Hon hörde någon kille bakom henne säga.

”Prata länge nu Alexandra, så vi slipper mattelektionen.”

Då brast det, då förstod hon vad som hade hänt. Hon hade försökt förtränga det, låtsas som om inget hade hänt, men nu kom det och det var hemskt. Hennes mamma fick plocka upp henne från skolan och hon kunde inte sluta gråta. De hade förlorat allt, varje litet minne de hade haft från livet. Inget fanns kvar !

Hon vaknade till av att lägenheten tändes upp igen och ute hade snön slutat falla. Hon torkade en tår från sin kind och visste att vissa saker kan man inte glömma hur mycket man än försöker.

Novellen

Lägger ut en liten del av något jag har skrivit …

Nutid

Orden jag hade fått höra tidigare under dagen snurrade runt i huvudet som en irriterande fluga som vägrade låta mig vara. Låg och vred mig i sängen och kände att jag började få panik, vad var det egentligen hon hade sagt?

Jag tittade upp mot klockan som visade på 03.45. Bara en timma och en kvart kvar av denna nattens skönhetssömn. I morgon gäller det, i morgon är den stora dagen och känner att skräcken börjar dra sig fram över mig. Jag kollar ut genom fönstret mot tv masten som stilla låter sitt ljus vila över staden. Den har alltid gjort mig så lugn, men det tycks inte fungera längre i varje fall inte denna natten. Är detta verkligen det jag vill ?

Början mot framtiden

Fru Andersson vaknade med ett ryck när hon hörde dagens tidning trilla ner genom brevinkastet.

Hon tände den lilla ljusblå lampan jämte sängen och gned sig i ögonen. Hon kände hur trött hon var, men det hade hon inte tid att tänka på idag. Klockan var fyra, hon brukade inte stiga upp så här tidigt, men idag var det viktigt hon ville så gärna läsa tidningen. Hennes enda barnbarn Ebba har tagit examen.Hon visste att det skulle stå en liten notis i tidningen och hon var så stolt och ville så gärna läsa den.Hennes lilla Ebba har vuxit upp och blivit en stor tjej nu.

Fru Andersson tog tidningen under armen och staplade fram genom lägenheten in till köket.

Hon satte på en kopp te och tog fram brödet hon ätit varje dag i elva år nu. lite smör med en tunn skivad ostskiva på. Hon hade väl egentligen tröttnat på smaken, men hon var inte särskilt mycket för förändringar. Hon hade levt så här nu sen hennes man dog och ja det var 11 år sen nu. De hade spenderat ett underbart liv tillsammans och dem hade gjort många roliga saker ihop, men efter hans död så hade hon inte riktigt haft orken till någonting. Hon levde sitt stillsamma liv som hon trivdes med utan några större förändringar. Hon gjorde nästan samma saker varje dag som den där dagen. Den dagen Per gick bort. Ingen anade vad som skulle hända.

De vaknade tidigt på morgonen åt frukost, samma som hon äter än idag. Hon tänker väl att om hon fortsätter göra samma saker så kanske allt som hände inte riktigt har hänt. Efter frukost gick de ut i sin lilla trädgård och fixade i sitt välorganiserade grönsaksland. Framåt middag gick hon och fixade mat medans han skulle ta sig en liten fem minutare på soffan. Hon ropade på honom många gånger utan att få svar. När hon väl gick in i rummet och såg honom ligga så avslappnad och med frid i ansiktet så förstod hon vad som precis hade skett, han hade lämnat henne och deras liv och stillat somnat in.

Fru Andersson slog upp tidningen och bläddrade fram till lokalsidorna och mycket riktigt på sidan

fyra i vänstra hörnet stod det en liten notis.

Hon kände hur det sprätte i kroppen hon var så stolt över sin lilla flicka. I helgen skulle hon åka till Ebba på besök för att gratta henne och äta middag. Hon hade sparat ihop pengar och köpt ett present kort på MQ så Ebba kunde gå och köpa massa kläder som hon skulle ha när hon började arbeta som lärare i en gymnasieskola nere i centrum.

Jag vaknade upp av att väckarklockan ringde. Stängde av den och låg och stirrade upp i taket. En ny dag och en ny början. Jag kollade bort mot fönstret och såg solen leta sig fram mellan persienerna. Små dammkorn yrde runt i rummet och påminde mig om att jag behövde städa. Men inte idag, idag är en ny dag och början på mitt nya liv. Kanske skulle man börja sitt nya liv med ett rent och städat hem, men inte idag, idag orkar jag inte. När jag ställde mig upp kände jag hur huvudet snurrade till, den där vin flaska tog ut sin rätt idag, men trots allt så var det värt det. Jag har ju trots allt precis tagit examen och på måndag börjar jag jobba nere i skolan i centrum.

Det ringde på dörren och med trötta steg tog jag på mig morgonrocken och öppnade. Där stod Ellinor med ett stort leende på läpparna och trängde sig förbi mig in i hallen med en stor papperspåse. Jag stängde dörren efter henne och följde efter henne in i köket där hon stod och packade upp caffe latte i två stora muggar och nybakade croissanter. Vi satte oss mot varandra och hon hade fortfarande inte slutat le.

”Jag har vart med om världens grej” sa hon och fortsatte le ännu bredare.

Jag såg på henne medan hon fortsatte prata.

”Den där killen från vasar igår, ååh han är så härlig, jag följde med han hem och resten kan du räkna ut själv. Vi ska träffas ikväll, är det inte underbart? Jag tror jag är kär Ebba”. (Vasar är en av stadens hetaste klubbar, där vi offtast hänger när vi går ut för att ha kul med tjejgänget)

Jag kollade på henne och sa att jag var glad för hennes skull. Så här är det alltid,  Ellinor hittar ständigt nya killar som hon tror hon är kär i från första stund, men hon hittar inte några som stannar någon längre stund. Vi satt där ända till tolv och pratade om livet, om skolan som nu var över och våra nya roliga jobb. När ellinor hade gått så ställde jag mig i duschen, kändes som att jag duschade en evighet. När jag var klar skulle jag lägga mig i soffan och kolla på våra bästa år. När jag hade lagt mig så ringde telefonen, men lät telefonsvararen ta det. Det var Ellinor.

”Hej ! Jag vet att du är hemma, svara. Jag har iaf hittat världens snyggaste klänning nere på MQ kom ner hit jag behöver din hjälp, väntar på dig.”

Jag vände tillbaka blicken mot tvn och stängde motvilligt av när det just skulle börja. Jag tog på mig mina höga stövlar och min vita kappa och masade ner till MQ. Bussen skulle inte gå förens om 15 minuter och på den tiden skulle jag redan vara nere i stan så jag promenade ner till Ellinor i stället. Vädret var så underbart och trots att jag visste att jag skulle vara lycklig idag så var det ändå något som gnagde i mig, men jag sköt bort det.

När jag kom in på MQ stod Ellinor längst bort i affären med en hel hög av kläder i sin famn. Hon kollade upp mot mig och vi gick mot omklädningsrummet. Klännigen Ellinor hade hittat var hur snygg som helst. En röd halterneck som inte var för lång och inte för kort, helt perfekt helt enkelt.

När jag frågade när han skulle komma så svarade hon kort att han skulle ringa, men att han inte hade gjort det än. Så här var det nästan alltid, hon gick alltid ner och köpte nya kläder för att de skulle ses och sen hörde de aldrig av sig igen.  Jag försökte säga lite försiktigt att hon kanske skulle skita i att köpa den där klänningen och ta någon hon redan hade för att man inte visste om han skulle ringa, men hon gav mig bara en arg blick och gick till kassan. Jag gick bort till ett bord med linnen och stod och kikade på dem när jag plötsligt hörde en bekant röst bakom mig.

nej det kan inte vara möjligt, fan också.

Jag vände mig försiktigt om och mötte hans ögon. Kände hur röd jag blev om kinderna när jag hälsade tillbaka. Där stod han, han som jag trodde var mitt livs kärlek, men som dumpade mig några månader tillbaka. jag kände hur ont det gjorde i magen när han pratade med mig och frågade hur det var. Jag svarade kort och kollade bort mot kassan för att se om Ellinor var klar.

”Du ser underbar ut” sa han och kollade på mig med stora ögon.

”Jag ? nej usch i dem här gamla paltorna. Fan varför sa jag så? Jag skulle bara tackat och lett med mitt finaste leende. Han skrattade och jag kände hur det knöt sig i magen på mig när jag hörde någon ropa hans namn. Det var en tjej lite kortare än jag med mörkt långt hår, hon var söt, men inte för söt, lite normal så där. hon gick fram mot honom och tog hans hand. det märktes att han kände att det blev obehagligt och jag stirrade rätt in i hans ögon med hat. Hur kunde han? hur kunde han hitta någon så fort. Jag hälsade på henne hon hette tydligen Anna. Jag kollade bort mot disken och såg att Ellinor var klar så jag ursäktade mig, rusade därifrån och mötte Ellinors beklagande min.

 Vi följde storgatan utan att tala med varandra och jag visste vad hon tänkte, men hon sa inget. Vi närmade oss torget och just som vi skulle kliva över övergångsstället drog hon tag i mig.

”Stanna, han är där, shit han får inte se mig sån här.”

Novellen