Färdigstädad, så har nu satt upp lite buketter i lägenheten. Älskar blommor! Sista tvätten är i maskinen nu så tumlingen skyfflar jag över på Hjärtat eftersom jag ska iväg och jobba vid fyra. De ringde in mig så första dagen/kvällen blir idag. Är riktigt nervös, men deet ska nog gå bra =) Hoppas jag iaf. Håll tummarna !
Kisses**
Allt släcktes ner och mörkret svepte sig in i lägenhet hon såg ut genom fönstret och såg att allt annat på gatan också var mörkt. Hon fyllde lägenheten med levande ljus, satte sig ner vid köksbordet och såg ut genom fönstret. Snöflingorna föll lugnt över staden och dansade en stilla vals över hustaken. Ljusen framför henne flammade till i mörkret och förde henne tillbaka till då. Då som hon mest av allt ville glömma, som hon försökte förtränga och aldrig minnas igen.
12 år tidigare.
Lördagen den 22 november 1997
Alexandra satte sig ner i soffan jämte sin mamma och deras granne Linda, på tvn började en film visas från när hon var liten. Hon hade lånat den av sin pappa och skulle lämna tillbaka den dagen efter. Hon älskade denna filmen, den var ju filmen om hennes liv fram tills att hennes föräldrar hade skiljt sig. De skrattade gott åt Alexandras upptåg i filmen och hennes mamma gick och fyllde varsitt glas vin till sig själv och till Linda. När filmen var slut sprang Alexandra upp på övervåningen för att byta om. Hon hittade en blå glittrig klänning hon hade haft på ett kalas och gick sedan ner. Hon skulle sjunga för dom, sina två favorit låtar. I will always love you med Dolly Parton och Vem vet med Lisa Ekdahl.
”Alexandra?” Sa hennes mamma ”Ja, vad är det? Jag ska ju sjunga nu!” ”Är det okej om du sover inne hos Linda i natt så kanske jag kan gå ut och dansa en sväng?”Det var klart det var okej! De hade precis flyttat in i ett gult radhus och Linda bodde vägg i vägg med dom. Hon sjöng sina låtar och de applåderade högt när hon sprang uppför trappan igen. Hon klädde på sig ett par tights, en långarmad tröja och tog med sig två gosedjur. Hon brukade aldrig sova med så mycket kläder eller gosedjur, men denna natten ville hon det. De gick in till Linda och Alexandra pussade sin mamma godnatt. Alexandra skulle få sova i Lindas stora säng och Linda bäddade ner henne och hon mindes att det var så skönt under alla täcken och att hon njöt innan hon somnade.
”Alexandra, vakna vakna, det brinner hos din mamma”
Hon vaknade upp med ett ryck och visste inte riktigt om hon drömde. Allt var knäpptyst och hon hörde inte längre hon såg att Linda pratade med henne, men hon hörde inte. Hon försökte kolla ut genom balkongen, men såg inget för det var en vägg emellan Lindas och deras balkong. Hon sprang snabbt nerför trappan ner i hallen, låste upp dörren och sprang över till sin egna dörr. Den var låst hon kom inte in, men det lös där inne och hon ropade efter sin mamma. Hon flyttade sig mot köksfönstret som låg precis jämte ytterdörren. Hon såg sin mamma där på andra sidan glaset med panik i sina ögon och telefonen vid örat. Jämte henne rann vatten och hon hade slängt ut soporna på golvet för att fylla hinken med vatten. Alexandra såg hur det brann ute på baksidan vid altanen och plötsligt exploderade ett av fönstrerna. Hennes mamma slängde telefonen tog hinken och sprang dit för att försöka släcka. Alexandra sprang ner till vägen och märkte på vägen ner att snön hade börjat falla. Hon minns det så väl för snöflingorna föll så lugnt och sakta som om ingenting var fel. Hon stod nere vid vägen, det kändes som det tog evigheter och hon kunde fortfarande inte se eller höra några brandbilar. Hon såg ner på sina fötter och upptäckte att hon var barfota. Alexandra sprang upp igen till Lindas hus för att hämta skor och när hon kom ut så stod hennes mamma där gråtandes med bara en jacka över kroppen. Alla sex familjer som bodde i husen stog tillsammans och såg elden sluka alla minnen. Plötsligt försvann hennes mamma från hennes sida och hon såg henne springa in igen mot elden. En granne från ett hus i närheten sprang efter henne och drog ut henne från det brinnande huset. Hon hade panik och ville inte förlora allt, hon ville bara ha korten bara ett litet minne från livet de hade levat. Brandmännen kom och familjerna togs om hand satta i säkerhet och värme. Alexandra kunde inte förstå vad som hade hänt och hennes pappa kom för att hämta henne. Hon minns inget mer än att röken från radhuslängan låg tjock över staden. Måndagen därefter gick hon till skolan som alla andra dagar som vilken måndag som helst. Läraren ville att hon skulle berätta lite vad som hade hänt och hon började lugnt och försökte minnas. Hon hörde någon kille bakom henne säga.
”Prata länge nu Alexandra, så vi slipper mattelektionen.”
Då brast det, då förstod hon vad som hade hänt. Hon hade försökt förtränga det, låtsas som om inget hade hänt, men nu kom det och det var hemskt. Hennes mamma fick plocka upp henne från skolan och hon kunde inte sluta gråta. De hade förlorat allt, varje litet minne de hade haft från livet. Inget fanns kvar !
Hon vaknade till av att lägenheten tändes upp igen och ute hade snön slutat falla. Hon torkade en tår från sin kind och visste att vissa saker kan man inte glömma hur mycket man än försöker.
Ner med en ikea påse i källaren för att starta dagens tvätt sedan bär det av ner till stan. Ska lämna in mammas cykel på lagning och den ska vara där innan nio så börjar bli lite knapert nu. Måste köpa bröd också tänkte även svänga förbbi torget och köpa lite fräscha blommor. Kanske också går förbi den där affären hemtrvligt. Alltid kul med någon ny och fin dekoration till lyan =) En härlig dag helt enkelt …
Kisses**
Senaste kommentarer