…
Lägger ut en liten del av något jag har skrivit …
Nutid
Orden jag hade fått höra tidigare under dagen snurrade runt i huvudet som en irriterande fluga som vägrade låta mig vara. Låg och vred mig i sängen och kände att jag började få panik, vad var det egentligen hon hade sagt?
Jag tittade upp mot klockan som visade på 03.45. Bara en timma och en kvart kvar av denna nattens skönhetssömn. I morgon gäller det, i morgon är den stora dagen och känner att skräcken börjar dra sig fram över mig. Jag kollar ut genom fönstret mot tv masten som stilla låter sitt ljus vila över staden. Den har alltid gjort mig så lugn, men det tycks inte fungera längre i varje fall inte denna natten. Är detta verkligen det jag vill ?
Början mot framtiden
Fru Andersson vaknade med ett ryck när hon hörde dagens tidning trilla ner genom brevinkastet.
Hon tände den lilla ljusblå lampan jämte sängen och gned sig i ögonen. Hon kände hur trött hon var, men det hade hon inte tid att tänka på idag. Klockan var fyra, hon brukade inte stiga upp så här tidigt, men idag var det viktigt hon ville så gärna läsa tidningen. Hennes enda barnbarn Ebba har tagit examen.Hon visste att det skulle stå en liten notis i tidningen och hon var så stolt och ville så gärna läsa den.Hennes lilla Ebba har vuxit upp och blivit en stor tjej nu.
Fru Andersson tog tidningen under armen och staplade fram genom lägenheten in till köket.
Hon satte på en kopp te och tog fram brödet hon ätit varje dag i elva år nu. lite smör med en tunn skivad ostskiva på. Hon hade väl egentligen tröttnat på smaken, men hon var inte särskilt mycket för förändringar. Hon hade levt så här nu sen hennes man dog och ja det var 11 år sen nu. De hade spenderat ett underbart liv tillsammans och dem hade gjort många roliga saker ihop, men efter hans död så hade hon inte riktigt haft orken till någonting. Hon levde sitt stillsamma liv som hon trivdes med utan några större förändringar. Hon gjorde nästan samma saker varje dag som den där dagen. Den dagen Per gick bort. Ingen anade vad som skulle hända.
De vaknade tidigt på morgonen åt frukost, samma som hon äter än idag. Hon tänker väl att om hon fortsätter göra samma saker så kanske allt som hände inte riktigt har hänt. Efter frukost gick de ut i sin lilla trädgård och fixade i sitt välorganiserade grönsaksland. Framåt middag gick hon och fixade mat medans han skulle ta sig en liten fem minutare på soffan. Hon ropade på honom många gånger utan att få svar. När hon väl gick in i rummet och såg honom ligga så avslappnad och med frid i ansiktet så förstod hon vad som precis hade skett, han hade lämnat henne och deras liv och stillat somnat in.
Fru Andersson slog upp tidningen och bläddrade fram till lokalsidorna och mycket riktigt på sidan
fyra i vänstra hörnet stod det en liten notis.
Hon kände hur det sprätte i kroppen hon var så stolt över sin lilla flicka. I helgen skulle hon åka till Ebba på besök för att gratta henne och äta middag. Hon hade sparat ihop pengar och köpt ett present kort på MQ så Ebba kunde gå och köpa massa kläder som hon skulle ha när hon började arbeta som lärare i en gymnasieskola nere i centrum.
Jag vaknade upp av att väckarklockan ringde. Stängde av den och låg och stirrade upp i taket. En ny dag och en ny början. Jag kollade bort mot fönstret och såg solen leta sig fram mellan persienerna. Små dammkorn yrde runt i rummet och påminde mig om att jag behövde städa. Men inte idag, idag är en ny dag och början på mitt nya liv. Kanske skulle man börja sitt nya liv med ett rent och städat hem, men inte idag, idag orkar jag inte. När jag ställde mig upp kände jag hur huvudet snurrade till, den där vin flaska tog ut sin rätt idag, men trots allt så var det värt det. Jag har ju trots allt precis tagit examen och på måndag börjar jag jobba nere i skolan i centrum.
Det ringde på dörren och med trötta steg tog jag på mig morgonrocken och öppnade. Där stod Ellinor med ett stort leende på läpparna och trängde sig förbi mig in i hallen med en stor papperspåse. Jag stängde dörren efter henne och följde efter henne in i köket där hon stod och packade upp caffe latte i två stora muggar och nybakade croissanter. Vi satte oss mot varandra och hon hade fortfarande inte slutat le.
”Jag har vart med om världens grej” sa hon och fortsatte le ännu bredare.
Jag såg på henne medan hon fortsatte prata.
”Den där killen från vasar igår, ååh han är så härlig, jag följde med han hem och resten kan du räkna ut själv. Vi ska träffas ikväll, är det inte underbart? Jag tror jag är kär Ebba”. (Vasar är en av stadens hetaste klubbar, där vi offtast hänger när vi går ut för att ha kul med tjejgänget)
Jag kollade på henne och sa att jag var glad för hennes skull. Så här är det alltid, Ellinor hittar ständigt nya killar som hon tror hon är kär i från första stund, men hon hittar inte några som stannar någon längre stund. Vi satt där ända till tolv och pratade om livet, om skolan som nu var över och våra nya roliga jobb. När ellinor hade gått så ställde jag mig i duschen, kändes som att jag duschade en evighet. När jag var klar skulle jag lägga mig i soffan och kolla på våra bästa år. När jag hade lagt mig så ringde telefonen, men lät telefonsvararen ta det. Det var Ellinor.
”Hej ! Jag vet att du är hemma, svara. Jag har iaf hittat världens snyggaste klänning nere på MQ kom ner hit jag behöver din hjälp, väntar på dig.”
Jag vände tillbaka blicken mot tvn och stängde motvilligt av när det just skulle börja. Jag tog på mig mina höga stövlar och min vita kappa och masade ner till MQ. Bussen skulle inte gå förens om 15 minuter och på den tiden skulle jag redan vara nere i stan så jag promenade ner till Ellinor i stället. Vädret var så underbart och trots att jag visste att jag skulle vara lycklig idag så var det ändå något som gnagde i mig, men jag sköt bort det.
När jag kom in på MQ stod Ellinor längst bort i affären med en hel hög av kläder i sin famn. Hon kollade upp mot mig och vi gick mot omklädningsrummet. Klännigen Ellinor hade hittat var hur snygg som helst. En röd halterneck som inte var för lång och inte för kort, helt perfekt helt enkelt.
När jag frågade när han skulle komma så svarade hon kort att han skulle ringa, men att han inte hade gjort det än. Så här var det nästan alltid, hon gick alltid ner och köpte nya kläder för att de skulle ses och sen hörde de aldrig av sig igen. Jag försökte säga lite försiktigt att hon kanske skulle skita i att köpa den där klänningen och ta någon hon redan hade för att man inte visste om han skulle ringa, men hon gav mig bara en arg blick och gick till kassan. Jag gick bort till ett bord med linnen och stod och kikade på dem när jag plötsligt hörde en bekant röst bakom mig.
nej det kan inte vara möjligt, fan också.
Jag vände mig försiktigt om och mötte hans ögon. Kände hur röd jag blev om kinderna när jag hälsade tillbaka. Där stod han, han som jag trodde var mitt livs kärlek, men som dumpade mig några månader tillbaka. jag kände hur ont det gjorde i magen när han pratade med mig och frågade hur det var. Jag svarade kort och kollade bort mot kassan för att se om Ellinor var klar.
”Du ser underbar ut” sa han och kollade på mig med stora ögon.
”Jag ? nej usch i dem här gamla paltorna. Fan varför sa jag så? Jag skulle bara tackat och lett med mitt finaste leende. Han skrattade och jag kände hur det knöt sig i magen på mig när jag hörde någon ropa hans namn. Det var en tjej lite kortare än jag med mörkt långt hår, hon var söt, men inte för söt, lite normal så där. hon gick fram mot honom och tog hans hand. det märktes att han kände att det blev obehagligt och jag stirrade rätt in i hans ögon med hat. Hur kunde han? hur kunde han hitta någon så fort. Jag hälsade på henne hon hette tydligen Anna. Jag kollade bort mot disken och såg att Ellinor var klar så jag ursäktade mig, rusade därifrån och mötte Ellinors beklagande min.
Vi följde storgatan utan att tala med varandra och jag visste vad hon tänkte, men hon sa inget. Vi närmade oss torget och just som vi skulle kliva över övergångsstället drog hon tag i mig.
”Stanna, han är där, shit han får inte se mig sån här.”
Senaste kommentarer